Standarder

Varselkläder med hög synbarhet säkerställer att användaren syns i dagsljus och skymning samt i mörker när kläderna belyses av en extern ljuskälla, exempelvis fordonsstrålkastare.

Standarden ställer krav på placeringen av fluorescerande material och reflexmaterial. Reflexerna ska löpa runt bålen och ärmarna på överdelar samt runt byxbenen på underdelar. Det fluorescerande bakgrundsmaterialet ska vara jämnt fördelat mellan plaggets fram- och baksida (50 % ± 10 %).

Tillåtna färger för det fluorescerande bakgrundsmaterialet är gult, orange och rött.

Varselkläder delas in i tre skyddsklasser: 1, 2 och 3. Klasserna bestäms av mängden fluorescerande och reflekterande material i plagget. Klass 3 ger den högsta synbarheten.

Tabellen nedan visar de minsta materialytor som krävs för respektive klass.

Dimex skyddskläder är utformade och certifierade så att produkter i klass 1 och 2 kan kombineras för att tillsammans uppfylla kraven för synbarhetsklass 3. Kontrollera dock alltid i tvättråden vilka kombinationer som är tillåtna för de mindre storlekarna XS och S.

Siffran bredvid piktogrammet anger plaggets skyddsklass.

Vid utformningen av modellerna har hänsyn tagits till logotypernas maximala storlek, så att de kan tryckas utan att den föreskrivna ytan av fluorescerande material minskar. Ryggtrycket får vara högst 30 × 8 cm, och tryckfärgen får täcka högst 2/3 av denna yta.

Ett mindre tryck på över- och underdelar får vara högst 12 × 3 cm, och tryckfärgen får täcka högst hälften av tryckytan.

Håll plagget rent och underhåll det regelbundet, eftersom smuts kan försämra synbarheten. Du kan kontrollera reflexernas funktion i mörker, exempelvis med en ficklampa.

Välj ett plagg med lämplig skyddsklass utifrån riskbedömningen och det avsedda användningsområdet.

Skyddskläder med elektrostatiskt avledande egenskaper som uppfyller standardens krav kan användas vid arbete där brandfarliga vätskor hanteras och där statisk elektricitet kan medföra brand- eller explosionsrisk.

Användaren ska vara korrekt jordad. Detta kan exempelvis säkerställas genom att använda lämpliga skor och golvmattor tillsammans med skyddskläderna, så att elektrostatiska laddningar avleds på ett kontrollerat sätt. Hela arbetsklädseln ska vara korrekt jordad.

Skyddskläderna får inte bäras öppna eller tas av i brandfarliga eller explosiva miljöer eller vid hantering av brandfarliga eller explosiva ämnen. Skyddskläderna får inte användas i syreberikade miljöer utan föregående godkännande från den säkerhetsansvariga personen.

Kläderna ska under normal användning alltid täcka alla icke-ledande material, även när användaren rör sig eller böjer kroppen.

Nödvändig skyddsutrustning ska fastställas utifrån en riskbedömning.

Skyddskläder mot hetta skyddar arbetstagaren mot kortvarig kontakt med flammor, värmestrålning och stänk av smält metall.

Skyddsklädseln består av jacka och byxor eller av en heltäckande overall. Jacka och byxor ska användas tillsammans för att uppnå den angivna skyddsnivån. Som kompletterande skyddsutrustning kan exempelvis hjälm, handskar, huva eller skoskydd användas. Alla kroppsdelar, såsom huvud, hals, händer och fötter, ska vara täckta av godkänd skyddsutrustning för att säkerställa ett fullständigt skydd. Flamskyddat material fortsätter inte att brinna efter exponering för en värmekälla, exempelvis en flamma.

Standarden ställer krav på:

• Plaggets utformning, material och konstruktion, exempelvis sömmar.
• Tillbehör, såsom märken och logotyper.
• Skyddskläder mot hetta ska minst uppfylla kraven för skyddsnivå A1 och en av värmeöverföringsegenskaperna (B, C, D, E eller F).

Skyddsnivåer

A – Begränsad flamspridning (materialets antändlighet)

Märkning med A1 eller A1+A2 är obligatorisk.

A1 = Ytantändning: Materialets antändlighet har testats genom att en flamma riktats mot ytan.

A2 = Kantantändning: Materialets antändlighet har testats genom att en flamma riktats mot kanten.

B – Skydd mot konvektiv värme (flamkontakt)

Skyddsnivåerna B1, B2 och B3 (högsta nivån).

C – Skydd mot värmestrålning

Skyddsnivåerna C1, C2, C3 och C4 (högsta nivån).

D – Skydd mot stänk av smält aluminium

Skyddsnivåerna D1, D2 och D3 (högsta nivån).

E – Skydd mot stänk av smält järn

Skyddsnivåerna E1, E2 och E3 (högsta nivån).

F – Skydd mot kontaktvärme

Skyddsnivåerna F1, F2 och F3 (högsta nivån).

Skyddskläderna är avsedda för svetsning och likartat arbete. Kläderna skyddar arbetstagaren mot svetsgnistor (små stänk av smält metall), kortvarig kontakt med flammor och värmestrålning från svetsbågen.

Vid användning är det viktigt att hela klädseln täcker bålen, halsen, armarna och benen fullständigt. Vid tvådelad klädsel måste båda delarna användas tillsammans för att uppnå den angivna skyddsnivån. Skyddskläderna ska väljas utifrån den svetsmetod som används.

Standarden delar in skyddskläder för svetsare i två skyddsklasser:

Klass 1 är lämplig för manuella svetsmetoder som ger upphov till små mängder svetsgnistor och metalldroppar, exempelvis TIG-, MIG- och MMA-svetsning (med rutilelektroder), gassvetsning, mikroplasmasvetsning, punktsvetsning och lödning.

Klass 2 (högsta skyddsnivån) är lämplig för manuella svetsmetoder som ger upphov till stora mängder svetsgnistor och stänk, exempelvis MMA-svetsning (med basiska elektroder eller cellulosaelektroder), MAG-svetsning (med CO₂ eller gasblandningar), MIG-svetsning (med hög strömstyrka), svetsning med självskyddande rörelektrod, plasmaskärning, mejsling, gasskärning och termisk sprutning.

Klass 2 rekommenderas även vid svetsarbete i trånga utrymmen eller svåra arbetsställningar.

Materialets antändlighet har också testats. Testresultatet anges med märkningen A1 eller A1+A2.

A1 = Materialets antändlighet har testats genom att en flamma riktats mot ytan.

A2 = Materialets antändlighet har testats genom att en flamma riktats mot kanten.

Vid svetsning är det också viktigt att skydda huvud, ansikte, händer och fötter. Skyddet kan förbättras med kompletterande skyddsutrustning, exempelvis en huva eller ett halsskydd.

Skyddskläder för svetsare ska rengöras regelbundet för att bevara plaggens skyddande egenskaper.

Kemikalieskyddskläder ger ett begränsat skydd mot kemikaliestänk. De är avsedda för situationer där exponeringen för kemikalier är tillfällig och begränsad, exempelvis vid mindre stänk eller kortvarig besprutning. Skyddskläderna är utformade så att användaren snabbt kan ta av dem innan vätskan hinner tränga igenom materialet.

Provningsmetoder

Skyddsutrustning av typ 6 provas som en komplett dräkt genom ett besprutningsprov. Typ 6 innebär skydd för hela kroppen. Plaggen provas och certifieras tillsammans som en komplett skyddsdräkt som ger skydd mot kemikaliestänk. Dräkten kan bestå av en heltäckande overall eller en tvådelad dräkt.

Typ PB [6] avser skyddskläder som skyddar delar av kroppen, exempelvis en jacka eller byxor, och som provas separat.

Materialets beständighet provas med de kemikalier som anges nedan. För att materialet ska kunna märkas enligt EN 13034 måste det uppnå minst klass 3 för vätskeavvisning och minst klass 2 för motstånd mot vätskepenetration för minst en av de provade kemikalierna. Materialets mekaniska egenskaper provas också.

• Svavelsyra (H₂SO₄), 30 %
• Natriumhydroxid (NaOH), 10 %
• Xylen (o-xylen)
• Butanol (butan-1-ol)

Skyddskläder mot kyla skyddar användaren mot de skadliga effekterna av låga temperaturer. Med kyla avses här förhållanden med temperaturer under -5 °C i kombination med fukt och vind.

Värmeisoleringen hos den kompletta klädseln, Icler (B, C, R), anges i m²K/W och mäts under laboratorieförhållanden med hjälp av en termisk provdocka i rörelse. Rörelserna simulerar hur lätt eller måttligt fysiskt arbete påverkar värmeisoleringen.

B/C/R anger den klädsel som används vid provningen:

• B = Standardiserat underställ
• C = Underställ specificerat av tillverkaren
• R = Standardiserad referensklädsel för mätning av värmeisoleringen hos ett enskilt plagg

AP – Luftgenomsläpplighet (vindmotstånd)

Anges i mm/s. Klasserna går från 1 till 3, där klass 3 ger det bästa skyddet.

WP – Motstånd mot vattengenomträngning (vattentäthet)

Ett frivilligt prov där materialets och sömmarnas vattentäthet undersöks. Märkningen ”X” anger att plagget inte är vattentätt eller att egenskapen inte har provats.

Tabellen är vägledande. Den visar den uppskattade tid som en person kan vistas i en kall miljö utan att kroppstemperaturen sjunker för snabbt. Tiden påverkas av personens aktivitetsnivå, utomhustemperaturen och vindstyrkan.

Valet av skyddskläder mot kyla ska baseras på arbetsförhållandena, arbetets fysiska belastning och väderförhållandena.

Lager-på-lager-principen förbättrar kroppens värmeisolering och hjälper till att bevara värmen i kalla miljöer. Den gör det också lättare att anpassa klädseln till varierande väderförhållanden, exempelvis plötsliga temperaturförändringar.

Det bästa skyddet mot kyla uppnås när jacka och byxor används tillsammans. Plaggets förmåga att skydda mot kyla försämras om användaren svettas och blir våt.

Skyddskläderna skyddar arbetstagaren mot kortvarig kontakt med flammor, värmestrålning och termiska risker som orsakas av elektriska ljusbågar.

Standarden omfattar två olika provningsmetoder vars resultat inte är direkt jämförbara.

EN 61482-1-1 – Open Arc-provning

EN 61482-1-1 är den så kallade Open Arc-provningen (provning med öppen ljusbåge). Den termiska skyddsförmågan hos ett plagg eller tyg som utsätts för en elektrisk ljusbåge anger hur stor infallande energimängd (cal/cm²) materialet kan skydda mot innan en andra gradens brännskada uppstår.

Provningen ger ett ljusbågsvärde, så kallat Arc Rating, för skyddskläder tillverkade av det provade materialet. Ljusbågsvärdet är ett numeriskt mått på materialets förmåga att skydda mot de termiska effekterna av en elektrisk ljusbåge.

Skyddet kan anges med tre olika värden: ATPV, EBT och ELIM.

ATPV (Arc Thermal Performance Value) anger den infallande värmeenergin, uttryckt i cal/cm², vid vilken sannolikheten för en andra gradens brännskada är 50 %.

EBT (Energy Breakopen Threshold) anger den energinivå vid vilken tyget brister till följd av exponering för en ljusbåge. EBT-värdet anges när det är lägre än ATPV-värdet. I sådana fall anges inte ATPV-värdet.

ELIM (Incident Energy Limit) anger gränsen för infallande energi, uttryckt i cal/cm², där provningskriterierna för en andra gradens brännskada inte överskrids.

EN 61482-1-2 – Boxprovning

EN 61482-1-2 är den så kallade Boxprovningen (provning i sluten låda). Provningen utförs med en spänning på 400 V växelström och en ljusbågsvaraktighet på 500 ms.

Provningen omfattar två skyddsklasser baserade på den använda provströmmen:

• Klass 1 (APC 1, 4 kA): Grundläggande skydd.
• Klass 2 (APC 2, 7 kA): Högre skyddsnivå.

Inom respektive provningsmetod anger ett högre värde en högre skyddsnivå. Resultaten från de två provningsmetoderna är dock inte direkt jämförbara.

Skyddskläder mot regn som uppfyller kraven i EN 343:2019 skyddar mot regn, snö, dimma och markfukt. Standarden ställer krav på plaggens vattentäthet och andningsförmåga. Tygets och sömmarnas motstånd mot vattengenomträngning samt vattenångmotstånd provas också.

Siffrorna och bokstäverna bredvid piktogrammet för regnskyddskläder anger:

• X = Motstånd mot vattengenomträngning, det vill säga plaggets vattentäthetsklass (klass 4 är bäst).
• Y = Vattenångmotstånd, det vill säga plaggets klass för andningsförmåga (klass 4 är bäst).
• R = Regntornstest. Detta prov är frivilligt. Märkningen ”X” på denna position anger att plagget inte har provats.

Rekommenderade användningstider

Tabellen visar hur vattenångmotståndet påverkar den rekommenderade maximala användningstiden vid kontinuerlig användning i olika omgivningstemperaturer. Tabellen är vägledande.

Värdena i tabellen anger den rekommenderade maximala tiden för kontinuerlig användning av en komplett klädsel (jacka och byxor utan värmeisolerande foder). Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den begränsade användningstiden för plagg i klass 1 för vattenångmotstånd.

Standarden definierar kraven på knäskydd som används vid arbete i knästående ställning. Knäskydden är utvecklade för att effektivt skydda knäna hos personer som arbetar på knä. Denna arbetsställning är onaturlig och kan vara obekväm för arbetstagaren. Utan lämpliga skydd riskerar arbetstagaren att skadas av föremål eller hårda underlag.

Knäskyddets typ och skyddsnivå anges i CE-märkningen.

Siffrorna bredvid piktogrammet anger:

• X = Typ av knäskydd (1–4)
• Y = Knäskyddets skyddsnivå (nivå 2 är högst)

Typer av knäskydd

Typ 1: Knäskydd som är separata från övrig klädsel och fästs direkt på benen.

Typ 2: Knäskydd av skumplast eller annat mjukt material som placeras i knäskyddsfickor i byxorna eller är permanent fastsatta i byxorna.

Typ 3: Skyddsutrustning som inte fästs på kroppen utan placeras och flyttas efter användarens rörelser. Utrustningen kan vara avsedd för varje knä separat eller för båda knäna samtidigt.

Typ 4: Knäskydd för ett eller båda knäna som ingår i utrustning med ytterligare funktioner, exempelvis en stödram som hjälper användaren att resa sig eller en knästol. Knäskydden kan vara kroppsburna eller fristående.

Skyddsnivåer

Nivå 0: Knäskydd som endast är lämpliga för plana golvytor. De ger inget skydd mot genomträngning.

Nivå 1: Knäskydd som är lämpliga för plana eller ojämna golvytor och som ger motstånd mot genomträngning vid en kraft på minst 100 ± 5 N.

Nivå 2: Knäskydd som är lämpliga för plana eller ojämna golvytor under krävande förhållanden och som ger motstånd mot genomträngning vid en kraft på minst 250 ± 10 N.

Standarden definierar provningsmetoder för att bedöma om textilier och kläder är lämpliga för industriell tvätt och torkning. Kläder som är lämpliga för industriell tvätt och torkning enligt ISO 15797 märks med PRO-symbolen.