En genomsnittlig finsk slitvarg jobbar 70 000 timmar under sin cirka 40 år långa karriär. Under en så lång tid hinner man fundera på jobbet ur många vinklar, särskilt som arbetet för hälften av alla yrkesverksamma finländare är den viktigaste källan till självkänsla. Den viktigaste statistiken om finländskt arbete berättar också att för 90 % av finländarna hänger arbetets betydelse ihop med goda mänskliga relationer och kompisar på jobbet. Med andra ord, arbetsplatshumorn.
När finländare talar om arbete rör sig ämnena oftast någonstans mellan ständig utsugning och samarbetsförhandlingar. Helt oberoende av om det faktiskt är roligt och tryggt på jobbet. Enligt min teori har vårt agrara och skogsarbetarpräglade genetiska arv inte hängt med i utvecklingens tempo, och våra jobbprat har fastnat i den gamla molltonart som våra förfäder lämnade efter sig när de dikade ut myrarna. När en finländare talar om arbetsplatshumor utifrån den här mallen är det inte så konstigt att finländsk humor överlag är rätt egenartad och exotisk.
Ett bra exempel på detta är en video som snurrade på YouTube för några år sedan, där sommarjobbare i en närbutik under inventeringen satte igång vad som kanske var världens största dagligvarudomino. Fast videon på sitt finländska sätt var rätt trotsig, behandlades kedjans varumärke på ett mycket träffsäkert sätt med hjälp av humor. Det här minnet följer mig varje gång jag handlar i kedjans butiker, och jag kommer att tänka på vilka bus de där killarna på lagret och i lastkajen nu går och ruvar på. Samma stil och känsla ville vi utnyttja när vi gjorde Dimex företagsvideo.
Varje exempel på arbetsplatshumor i Dimex företagsvideo är hämtat direkt ur verkliga livet. Därför är också strulet i videon betydligt äkta än manusbunden sketchunderhållning. Den här lättsammare behandlingen av jobbsituationer gav presentationen av arbetskläderna en infallsvinkel som kändes som klippt och skuren för Dimex. Efter de här stämningsbilderna känns de där 70 000 timmarna inte längre alls lika glädjelösa.
Med de här bilderna och stämningarna i minnet,
-Antti Mäkelä / Unoam