För ett år sedan lät diskussionen ungefär så här: ”Det här året blir nog ett år med lugnare tillväxt.” På andra håll kan det gå dåligt, men inte hos oss i Finland. På Dimex gick affärerna relativt bra. Det fanns en rejäl portion tur med i bilden, eftersom vi förutsåg det som var på väg och gjorde kraftfulla insatser för att förändra situationen. Och den förändrades. På så sätt nådde vi resultat år 2008 och stärkte därigenom grunden inför 2009.
Ännu i augusti och september i fjol var försäljningen riktigt bra. Sedan dess har försäljningen inte varit på plussidan. I början av hösten intalade jag mig fortfarande att eftersom fabriken ligger alldeles intill riksväg 5, så skulle lågkonjunkturen göra en sväng förbi oss. Det gjorde den inte. Den träffade mitt i prick.
I oktober stod det klart att läget faktiskt förvärrades dag för dag. Först tänkte jag: ”Attans också, blev det så här igen och varför”. Nästa tanke var att GE UPP GÖR VI INTE. Sedan tänkte jag att som tur är har vårt företag en stark grund. Vi har orkat arbeta med utveckling genom åren. Vi har förmåga att ta emot nytt.
Jag är inte rätt person att reda ut orsakerna till recessionen. Jag kan ändå försöka. Jag är en finsk man. Spelreglerna på de globala finansmarknaderna var nog inte helt hundraprocentiga? Eller fanns det ens några?
En gång sa en person i min närhet till mig att måste det där jobbet hela tiden vara så hårt slit. I höstas tänkte jag att tur att det har varit hårt slit. Annars skulle vi inte klara oss. Fast man kan också slita med ett leende. Jag fick ett leendepris i andra klassen i mellanskolan, men inte för att jag log. Antagligen för min ironi.
I min nästa text berättar jag hur vi har anpassat oss till dessa tider. Oj, dessa tider. Men vi ger inte upp!
Ha en fortsatt fin mars,
Jukka Krogerus
verkställande direktör
P.S.
Upplägget är: ta kontakt när det känns rätt.
jukka.krogerus@dimex.fi