År 2007 var ett år av stark tillväxt för oss och nästan hela världen. Själv tänkte och sade jag, särskilt i början av den här recessionen, att ”bättre tider” snart kommer igen. Som om vi bara skulle hålla ut en stund, så är vi tillbaka där vi var. Gick vi tillbaka till det gamla efter den förra recessionen i början av 90-talet? Nej, det gjorde vi inte, förändringen var då också kraftig. Å andra sidan återgick man då ganska snabbt till stark tillväxt. Den här gången kommer det enligt alla experter inte att ske.
Om vi vill tillbaka till tillväxt i företagen måste vi skapa den själva. Den ekonomiska tillväxten kommer så småningom att hjälpa oss lite på traven. Världen är nu annorlunda än 2007 och det finns ingen väg tillbaka. Strukturerna har förändrats och förändras ytterligare, och det finns inget annat alternativ än att förändras med dem om man vill stanna kvar i matchen.
Kuten aikaisemmissa kirjoituksissa on kerrottu, olemme aloittaneet erittäin voimakkaan kehitystyön. Olemme asettaneet itsellemme hyvin kunnianhimoiset tavoitteet. Haluamme palata nopeasti takaisin kasvuun. Onko pakko kasvaa ja kehittyä? Odotellaan vaan, kyllä ne paremmat ajat tulevat. Lasketellaan tässä vaan. Katsotaan miten kauan rahat riittävät. Jos näin tehtäisiin, parempien aikojen saapuessa, meille ne ei taitaisi tulla. Taitaa olla ainoa vaihtoehto kehitys ja kasvu.
Med idrottstermer. Försvaret måste hålla, annars vinner man inga matcher. På mittfältet måste spelet byggas upp, annars vinner man inga matcher. Anfallet måste skjuta mot mål, annars vinner man inga matcher. Framför allt måste laget skapa målchanser som leder till mål, annars vinner man inga matcher.
I träningen fokuserar vi just nu särskilt på att göra mål. Förhållandena på planen, det vill säga i världen, är inte de bästa möjliga. De är som de är. Det är trevligare att träna och sikta på att vi klarar oss nu och i framtiden. Vi vill vara ett ännu starkare lag i framtiden. Det är detta vi siktar på och så agerar vi.
Valmentutuminen ja kisailu on mukavaa. Välillä niissäkin ollaan epämukavuusalueilla. Niin ollaan välissä elämässä yleensäkin. Elämässä on arkea, mutta myös juhlaa. Onnistumisista pitäisi ”tuulettaa” lujasti sekä arjessa että juhlassa. Tämä meille suomalaisille on erityisen vaikeaa. Meillä on perimä ”itku pitkästä ilosta” jne.. Toimitusjohtajana minulla on erityinen vastuu ”tuulettamisesta”. Onko meillä kaikille myös yksilöinä erityinen vastuu ”tuulettamista”?
I november kommer nya tankar.
Bara att gå vidare och ”vädra ut” emellanåt.
Jukka Krogerus
PS. Tack för responsen. Där kan man fortfarande ”fira” eller till och med ”ge feedback”.
jukka.krogerus@dimex.fi