År 2007 var ett år av stark tillväxt för oss och nästan hela världen. Själv tänkte och sade jag, särskilt i början av den här recessionen, att ”bättre tider” snart kommer igen. Som om vi bara skulle hålla ut en stund, så är vi tillbaka där vi var. Gick vi tillbaka till det gamla efter den förra recessionen i början av 90-talet? Nej, det gjorde vi inte, förändringen var då också kraftig. Å andra sidan återgick man då ganska snabbt till stark tillväxt. Den här gången kommer det enligt alla experter inte att ske.
Om vi vill tillbaka till tillväxt i företagen måste vi skapa den själva. Den ekonomiska tillväxten kommer så småningom att hjälpa oss lite på traven. Världen är nu annorlunda än 2007 och det finns ingen väg tillbaka. Strukturerna har förändrats och förändras ytterligare, och det finns inget annat alternativ än att förändras med dem om man vill stanna kvar i matchen.
Som det berättats i tidigare texter har vi inlett ett mycket kraftfullt utvecklingsarbete. Vi har satt upp mycket ambitiösa mål för oss själva. Vi vill snabbt återgå till tillväxt. Måste man växa och utvecklas? Ska vi bara vänta, nog kommer bättre tider. Vi bara glider med. Ser hur länge pengarna räcker. Om vi gjorde så, skulle de bättre tiderna knappast komma till oss. Det verkar som om det enda alternativet är utveckling och tillväxt.
Med idrottstermer. Försvaret måste hålla, annars vinner man inga matcher. På mittfältet måste spelet byggas upp, annars vinner man inga matcher. Anfallet måste skjuta mot mål, annars vinner man inga matcher. Framför allt måste laget skapa målchanser som leder till mål, annars vinner man inga matcher.
I träningen fokuserar vi just nu särskilt på att göra mål. Förhållandena på planen, det vill säga i världen, är inte de bästa möjliga. De är som de är. Det är trevligare att träna och sikta på att vi klarar oss nu och i framtiden. Vi vill vara ett ännu starkare lag i framtiden. Det är detta vi siktar på och så agerar vi.
Träning och tävling är roligt. Ibland befinner man sig där också utanför sin bekvämlighetszon. Så är det emellanåt i livet överlag. Livet består av vardag men också av fest. Man borde ”fira” framgångar ordentligt både i vardag och fest. Det här är särskilt svårt för oss finländare. Vi har ju arvet ”efter skratt kommer gråt” osv. Som verkställande direktör har jag ett särskilt ansvar för att ”fira”. Har vi inte alla, också som individer, ett särskilt ansvar för att ”fira”?
I november kommer nya tankar.
Bara att gå vidare och ”vädra ut” emellanåt.
Jukka Krogerus
PS. Tack för responsen. Där kan man fortfarande ”fira” eller till och med ”ge feedback”.
jukka.krogerus@dimex.fi