Vi har funnits i Estland sedan 1992. Vi har ett dotterbolag i Rapla: As Katimex. Dessutom har vi samarbetspartner i Östestland. Vi har samlat på oss erfarenhet av ester och också av Estlands ryssar – och de av oss.
Vi är broderfolk med esterna, och det märks. Vi har väldigt mycket gemensamt. I 50 år levde vi emellanåt i ”lite olika världar” och det påverkar förstås fortfarande båda folken. Sedan Estland blev självständigt -91 har vi på nytt lärt känna varandra. Vi börjar redan lära oss av varandra åt båda hållen. Kanske hittar vi varandra ännu bättre i lågkonjunktur? Kanske växer betydelsen av samarbete? Kanske behöver vi varandra mer?
I Östestland har vi numera mycket goda samarbetspartner. Vi har fungerande relationer till människorna där. De är i huvudsak Estlandsryssar. Det har varit rakare att samarbeta med dem än med ryssar i Ryssland.
I Estland steg löner och kostnader mycket kraftigt under hela 2000-talet. Samtidigt ökade dock inte produktiviteten i samma takt. Höjdpunkten var riksdagsvalet i Estland hösten 2007. Ett av diskussionsämnena var: hur snabbt Estland går om Finland när det gäller löner. Man talade om några år. Då hade ester glömt Kekkonens påpekande: man måste ha tålamod med att bli rik. Å andra sidan har vi också glömt det emellanåt, egentligen ganska ofta. Det är naturligtvis sant att ester kan gå om oss i levnadsstandard. Sällan sker det på några år. Inte den här gången heller.
Sommaren 2007 fick jag för första gången frågan i Estland: Vad betyder den där lågkonjunkturen egentligen? Det var redan en sådan stämning där att det ibland kan gå sämre. Jag svarade att inkomster och utgifter måste anpassas och att säljarbetet måste göras ännu mer. Då hade man verkligen ingen aning om vad man skulle behöva anpassa sig till och hur mycket mer säljarbete som skulle krävas.
I vårt dotterbolag har vi varit tvungna att förändra arbetssätten i stor utsträckning. Vi har minskat antalet tjänstemän avsevärt. Människornas sätt att arbeta på Katimex har blivit betydligt mer rakt på sak. Produktiviteten har stigit markant. Jag tror att i och med att verksamheten effektiviseras har företaget en framtid. Känslan är mycket mer förtröstansfull än hösten 2006 när vi började effektivisera verksamheten där. Då var vårt dotterbolag i dåligt skick. Nu andas det med rena lungor.
Den estniska nationalekonomin och ester i allmänhet hade en lång uppgångsperiod. Stoppet och anpassningen till en vikande ekonomi har varit tvär och svår. Svårare än för oss. Marknadsekonomin har visat sina dåliga sidor. Samhällets skyddsnät är svagare än hos oss, men ester är överlevare. Katimex-folket i Rapla visar vägen. Det inspirerar mig.
Estländarna tycker att vi är långsamma i beslutsfattandet. Svenskarna tycker att vi är snabba. Jag har alltid undrat hur beslutsfattandet går till mellan ester och svenskar? Åtminstone gav de svenska bankerna snabbt lån till ester. Förhandlingarna lyckades alltså.
Jag tror fast på Estland och ester. Likaså på Finland och finländare. Också för klädindustrin kan Estland länge vara en av verksamhetsmiljöerna. Det är viktigt att bygga upp förtroendet mellan ester och finländare. Det vill jag fortsätta att göra.
Om några veckor lyfter vi tänkandet till en ny nivå.
Jukka Krogerus
PS. Tack för feedbacken. Jag hoppas få ännu mer respons: jukka.krogerus@dimex.fi