Dimex täytti tänä vuonna 35 – vuotta ja minä 62

Hälsningar,   Dimex fyllde 35 år i år och jag 62. Bloggen blir lite nostalgisk, jag går i pension 1.1.2018.   Båda har vi färdats genom alla slags väder under årens lopp. Ibland har vi hamnat i vägrenen och ute i skogen. Vi har hittat krafter och kunnande att ta oss tillbaka till asfalten igen. Fast ibland har det nog känts som om det var tur?   Företagets grundare, min bror Timo, frågade mig i november 1985 om jag ville bli företagarkompis. Han sa att nu vågar han fråga, eftersom det verkar som om företaget kanske klarar sig? Sommaren 1986 flyttade vi från Raahe till Leppävirta.   Timos föraning slog in. Dimex fortsätter sin resa framåt också idag i gott skick. Mycket har bidragit till detta. Först kommer fram det fantastiska arv vi fått av vår mor och far: en kultur av att ”klara sig”. Man måste gå vidare, även när motvinden är riktigt hård.   Vi har också haft mod att fatta beslut. Man borde fatta de ”rätta” besluten. Hur ska man veta när man beslutar om beslutet är rätt eller fel, eller om det överhuvudtaget har verklig betydelse. För ett tjugotal år sedan var jag på en vanlig kontroll inom företagshälsovården. Läkaren frågade hur det var. Jag berättade att annars går det bra, det är bara det att sakerna är så förbaskat svåra att besluta om. Vi konstaterade att det inte hjälper annat än att besluta.   Enligt Tuire och Riitta lyfter jag fram ordet ödmjukhet för mycket. Vi är nu överens efter att jag lade till orden: god självkänsla. Undfallenhet är ju något helt annat än ödmjukhet. Med god självkänsla och ett ödmjukt sinne har vi haft krafter att söka hjälp när det behövts. Och behov har det funnits! Vi har t.ex. haft en eller flera externa styrelsemedlemmar i snart tjugo år.   Det måste också sägas att jag inte har varit ensam företagare. Under Timos ledning byggdes det fram till -95 en god grund för företaget. Därefter blev min fru Sirkka min företagarkompanjon. Det gjordes stora investeringar och verksamheten moderniserades. Tuire kom med 2008 och Riitta 2009. De har varit huvudägare sedan 2013. Petteri blev delägare 2014. Under det här årtiondet har vi tagit ett verkligt språng. Det hade inte varit möjligt utan nästa generation.   Det här året har varit bra för oss. Kundnöjdheten är enligt mätningarna god, liksom arbetstillfredsställelsen bland Dimexarna. Omsättningen har vuxit avsevärt. Företagets ekonomiska resultat och ställning är starka. Inom den stora positiva helhetsbilden har det funnits gott om utmaningar. Vi har gjort mycket för att möta utmaningarna. Utmaningar lär det finnas också nästa år, ofta byter de bara skepnad.   Hur blir då nästa år? Riitta blir verkställande direktör 1.1.2018, Tuire fortsätter som styrelseordförande och försäljningsdirektör. Petteri fortsätter som marknadsföringsdirektör. Själv behåller jag en liten ägarandel och en plats i styrelsen. Företaget är i goda händer att fortsätta, precis som det var för mig -95. Lätt kommer det inte att bli framöver heller. Utmaningar och till och med problem hör till livet och också till arbetslivet. Vi har ett bra lag som tar över och de har en skara fantastiska proffs som stöd. Naturligtvis är jag mycket stolt och lycklig över att företaget fortsätter som familjeföretag! Fantastiskt!   Jag flyttar till Tammerfors vid årsskiftet. Det har varit bra att bo och vara företagare i Leppävirta. Tack till Leppävirtaborna och Leppävirta kommun. Jag har helt enkelt landskapsresandet i blodet. Först 30 år i Norra Österbotten, sedan 30 år i Norra Savolax, härnäst 30 år i Birkaland! Vart flyttar man sedan? Kanske jag då låter landskapen konkurrera om mig?   Ett hjärtligt tack till Dimexarna, våra kunder, våra leverantörer och samarbetspartner!   God Jul och Gott Nytt År 2018!   Jukka Krogerus Verkställande direktör (till 31.12.2017) PS. Mitt telefonnummer och min e-postadress förblir desamma också nästa år. På bilden: Petteri, Tuire, Jukka och Riitta.