Hälsningar till alla dimexare och alla som läser min text.
Eftersom jag aldrig tidigare har skrivit i någon blogg är jag nu gärna Dimex bloggare. Jag tackar Tuire som föreslog idén för mig.
I min text funderar jag på vad man i Estland anser vara viktigt när det gäller arbetskläder, vilka preferenser och uppfattningar som finns kring användningen av arbetskläder, hur de har förändrats över tid och vilka skillnader vi har jämfört med den finländska marknaden.
Jag har arbetat inom arbetsklädesbranschen i åtta år, ursprungligen på Dimex dotterbolag Katimex och från hösten 2012 på Dimex. Även om man kunde anta att jag känner den här branschen och dess marknader utan och innan skulle jag säga att i takt med att världen ständigt förändras, förändras också arbetskläderna, deras användning och allt som hör till. Jag kan alltså inte låta saker och ting överraska mig, utan måste hela tiden vara beredd att anpassa mig till nya förhållanden och företeelser som kan dyka upp eller har dykt upp inom min bransch. Jämför man tiden då jag kom in i arbetsklädesbranschen med i dag kan man konstatera att modellerna och kundernas förväntningar har förändrats avsevärt, och även den allmänna marknadssituationen är nu helt annorlunda än då.
Efter Estlands självständighet i början av 1990‑talet hade folk lite pengar och det var ont om jobb, så arbetskläder var det sista man efterfrågade, eftersom de flesta arbetstagare redan från början saknade erfarenhet av att använda separata arbetskläder. Jag antar att det medvetna användandet av arbetskläder i Estland började i slutet av förra århundradet, när de första lönsamma syateljéerna som bland annat tillverkade arbetskläder uppstod, liksom småföretag som började importera begagnade arbetskläder från Norden och sälja dem.
Under tiden med ekonomisk tillväxt, när företagsverksamheten tog fart, ökade användningen av arbetskläder avsevärt. Det påverkades av nya företag inom bygg‑, fastighets‑ och industribranschen. En central fråga i användningen av arbetskläder i början av 2000‑talet var att skilja sig från andra. Det berodde på en vilja att vara egenartad och sticka ut från konkurrenterna även till utseendet. De flesta arbetsklädesföretag erbjöd nästan varje kundföretag möjlighet att beställa modeller som tillverkats särskilt enligt deras önskemål, storlekar och överväganden, eller till och med en skräddarsydd kollektion. Huvudsaken vid valet av arbetskläder var inte hur säkra, hållbara eller funktionella de var, utan vem som såg mest effektiv och stilig ut.
I ett land av Estlands storlek, där 75 procent av företagen enligt statistiken har 5–15 anställda, är det inte möjligt att erbjuda speciallösningar, dvs. skräddarsydd sömnad, åt alla – särskilt inte när det gäller arbetskläder. Jag antar att både i Estland och Finland är arbetskläder en av de första kostnadsposterna man sparar in på och skär ned under lågkonjunktur. Lågkonjunkturen förändrade praxis så att företag som överlevde och fortfarande köpte arbetskläder gjorde sina val utifrån, förutom priset, klädernas funktionalitet, komfort, hållbarhet och tillgänglighet, dvs. kort leveranstid. Inköpsbeslut började fattas främst till förmån för sådana leverantörer av arbetskläder som hade en färdig kollektion och vars produkter fanns i lager för omedelbar leverans. Samma inställning råder fortfarande, och dessa villkor uppfyller även Dimex konceptmässigt. Därför ser jag Dimex tillväxtmöjligheter på den estniska och baltiska marknaden som goda. Dimex har tagit fram en mycket konkurrenskraftig kollektion. Nya modeller utvecklas och gamla förbättras varje dag, och vårt produktsortiment uppfyller de flesta kunders krav. Även om vi ester och finländare är grannfolk och besläktade folk är vi inte helt lika och föredrar inte alltid samma saker – inte heller när det gäller arbetskläder. Under årens lopp har vi märkt att medan finländaren gärna använder alla möjliga arbetsbyxor – från de enklaste till hängficksbyxor – föredrar esten hängselbyxor. Det framgår också av det faktum att de mest sålda produkterna i Estland i år just är hängselbyxor. Esterna motiverar det främst med att de värmer ryggen :) . En annan subjektiv iakttagelse gäller vinterjackor. I Estland godkänner man inte vinterjackor utan huva, medan huva i Finland inte verkar vara lika viktigt, åtminstone känns det så för mig. Som tur är Dimex ett progressivt, utvecklingsinriktat och flexibelt företag som tar hänsyn till kundens önskemål: vid behov lägger vi till en huva på jackan eller tar bort onödiga hängfickor för kunden.
Av allt detta drar jag slutsatsen att det ständigt kommer att finnas lämpliga plagg bland arbetskläderna av märket Dimex – inte bara för finländare och ester, utan för hela Europa och kanske också för resten av världen. Dimex är ett starkt varumärke, och med bra produkter skulle vi kunna ta oss in på vilken marknad som helst. VÄRLDEN LIGGER ÖPPEN! :)
Hälsningar,
Taivo Lõhmus
Country Manager
taivo.lohmus@dimex.fi
