Året har växlat och till ritualerna hör en stunds reflektion över det gångna året.
Har någon annan också det problemet att det har hänt så mycket konstiga saker att man inte ens riktigt vet vad man ska säga? Sinnet är så fullt att det är tomt. Som tur är är min begränsade användning av ord ändå alltid en övergående utmaning.
För drygt ett år sedan satte vi upp tuffa tillväxtmål för Dimex. I nyheterna pratades det redan om situationen i Kina, men vi hade ju ingen aning om vad som var på väg. Första halvan av året var våldsam. Vi gjorde ett intensivt utvecklingsarbete för att effektivisera verksamheten och fick panik, tillsammans med resten av världen, på grund av pandemin. Med en särskild sorts ömhet minns jag de tomma toapappershyllorna. Jag förstår fortfarande inte hur det kunde sluta med att jag också hade en Ikea-kasse full med extra rullar hemma. Sådan var början av 2020. Vi jobbade hårt när vi kartlade och mätte Dimex förmåga att ta emot en kris. Alla levde som med en påse över huvudet utan att se framåt. Det värsta är ovissheten. Vi drog oss tillbaka till våra hem och började leva Teams-liv. Dimex styrelse sammanträdde en gång i veckan under ett par månaders tid. Det gjorde också hela Dimex personal. Inte heller vi kom undan permitteringar. Många slet på egen hand hemma och tog samtidigt hand om barnen. Stressnivån mättes med råge också hemma hos familjen Krogerus. Dimexfolket fortsatte jobba ute på sina arbetsplatser. Vägar och hus byggdes, långtradare rullade och fastighetsskötsel utfördes. Osäkerheten kring ekonomi, jobb och framtid vilade ändå över dem liksom över oss. I juni hade de största anpassningarna gjorts på Dimex och vi märkte att vi nog skulle klara oss det här året också. Inte så som vi hade hoppats i slutet av 2019, men vi var inte på något sätt i fara. En sten föll från hjärtat.
Jag är så väldigt stolt över vårt gäng. Vår verksamhetsmiljö förändras i rasande fart. Så har det varit förr också, men år 2020 visade oss nya skalanivåer även på den punkten. De som kan anpassa sig och förändras är framtidens vinnare. Vi bevisade att vi klarar mycket bara vi bestämmer oss för det. Det skapar en känsla av trygghet inför framtiden hos mig.
Slutet av 2020. Man kan vänja sig vid det mesta. Situationen blev sämre vad gäller covid, men paniken minskade. Affärerna gick betydligt bättre. I början av hösten var vi mer på arbetsplatsen och jag märkte hur skönt det är att vara en del av en arbetsgemenskap. Mängden prat som bubblade i augusti fick mig att le. Det är fint att jobba tillsammans. Nu har vi igen varit tätt hemma. Jag sa gärna hej då till år 2020. En suck av lättnad över att vi klarade oss bra och starka, men jag kommer inte att sakna förra året.
Vi har några förhoppningar för det här året: Förhoppningsvis ökar vaccinationstakten. Förhoppningsvis kan vi snart träffas fritt både på fritiden och på jobbet. Och förhoppningsvis kan vi återhämta oss från det vi gått igenom snart. Vi på Dimex tror att år 2021 kommer att bli bättre än 2020.
Riitta Krogerus
verkställande direktör